Dag 2:
Dag två handlar om människor vars liv har förändrats på grund av våld och kriminalitet. Därför var en kille från Unga Kris hos oss för att berätta om sitt liv.
Han berättar om ett oroligt liv, där han har varit med om skottlossningar, rån, misshandel och droger. Han har blivit dömd för narkotikabrott, misshandel och blivit häktad för mordförsök. Genom hela berättelsen återkommer han hela tiden till att han gjorde det för att han själv inte mådde bra. Han ville få bekräftelse, känna sig behövd, ett behov som hade uppstått efter att ha vuxit upp i ett otryggt hem med en pappa som var alkoholist.
Efter att ha utsatt otaligt många människor för grova brott, men också själv utsatts för misshandel och mordförsök, inser han nu hur mycket skada han har gjort, både mot sig själv och andra människor. Det är den främsta anledningen till att han vill vara med i ett projekt som Akta huvudet, för att han vill hjälpa andra människor att inte göra samma vägval som han har gjort.
Efter att ha utsatt otaligt många människor för grova brott, men också själv utsatts för misshandel och mordförsök, inser han nu hur mycket skada han har gjort, både mot sig själv och andra människor. Det är den främsta anledningen till att han vill vara med i ett projekt som Akta huvudet, för att han vill hjälpa andra människor att inte göra samma vägval som han har gjort.
När vi kommer tillbaka efter lunchen så tittade vi på en film som heter Motorsågar. Filmen handlar om Nicklas som är femton år gammal.
Nicklas var en bland de bäst ungdomarna i Sverige på ishockey. När han en gång ska gå hem från sin träning med två av sina kompisar så sneddar de över en folkpark där de råkar stöta på några alkoholpåverkade ungdomar.
Efter ett tag så lämnar Nicklas och hans kompisar folkparken för att röra sig hemåt. En av de alkoholpåverkade ungdomarna springer efter och slår Nicklas i bakhuvudet med en vodkaflaska. Nicklas får hjärnblödning och svimmar av meddetsamma. När Nicklas kommer in till sjukhuset så stannar hans hjärta i åtta minuter, han är alltså död i åtta minuter. Efter det så ligger Nicklas i koma i lite över en månad innan han vaknar upp igen. När han vaknar upp ur koman så kan han inte prata eller gå. Han sitter i en rullstol, men han är trots allting som hänt vid liv.
Nu är Nicklas tjugotvå år gammal. Han åker från Stockholm för att föreläsa för ungdomar runt om i hela Sverige för att berätta om det som har hänt honom. Min klass (9:1) fick chansen att träffa Nicklas som nu pratar om hur han lever idag och hur han tolkar det som har hänt honom. Han berättar att trots allt det som har hänt med honom så önskar han inte att samma sak ska hända någon annan, inte ens han som slog flaskan i Nicklas huvud. Han berättar också att det här hände av en anledning. Att föreläsa om det som hänt honom för ungdomar i vår ålder tolkar han som sin livsuppgift.
När jag kollar tillbaka på det vi lärt oss under de två dagarna vi haft Akta huvudet så var det två lärorika och roliga dagar med många känslor. Vi fick visa oss starka och svaga inför våra klasskamrater. Många kan tro att det blir en kalabalik om någon visar känslor för andra. Men i verkligheten så känns det som om vi har kommit varandra närmare. För när man vågar visa vad man tycker och känner så öppnar man sig på ett väldigt sårbart sätt, om man då blir accepterad så lär man känna varandra på ett annat sätt. Akta huvudet har haft den acceptansen som fått oss alla att öppna oss och berätta det vi känner. Det är också okej att gråta, skratta och inte känna någonting när man har Akta huvudet som tema.
Det som gör att Akta huvudet sprider sig och att man får mer kunskap om det är att vi är rätt duktiga på att föra saker vidare. Om man berättar det för en till person så kanske den berättar det vidare, sedan berättar den personen det vidare och till sist så vet rätt många om vad som kan hända med bara ett slag och vi blir försiktigare med varandra. Detta fungerar om det är någonting bra som ska spridas, vilket Akta huvudet verkligen är.
Filippa Johansson 9:1
